Dags att ta körkort

Tro det eller ej, men jag har faktiskt inte körkort. Det har liksom inte blivit av. Jag har klarat mig bra utan och det har rullat på år efter år. Nu känner jag dock att jag är i behov av ett körkort. Blir till att ordna med det nu till sommaren. Tänker att jag får tillbringa en del av semestern i förarsätet och övningskörningsskylten på bakluckan. Min man får helt enkelt ställa upp och lära mig köra bil i sommar och som jag ser det, ska det bli riktigt kul ändå. Det ska bli kul att äntligen ta körkort och att kunna ta bilen och köra vart man vill på egen hand utan att alltid vara beroende av någon annan.

På måndag smygstartar jag. Inte för att jag har semester redan, men jag ska i alla fall starta så jag är igång. Min bästa vän är redan på god väg att ta körkort och ska göra risktvåan stockholm på torsdag. Jag håller tummarna. Hon är lite av en inspirationskälla i allt hon gör och hoppas hon tycker att jag är dito. Man blir ju inte bästa vänner för inte.

Men tillbaka till körkortet. Det ska bli spännande. Tror faktiskt att det kommer att gå riktigt bra. Jag har trots mitt körkortslösa liv kört en del bil lite då och då, inte i trafiken ska tilläggas, men på privat mark. Jag har därmed en del körvana och är inte helt novis på området. Minns när jag var en liten flicka, när min bror skulle ta körkort. Då övningskörde han med sig själv ganska ofta ute i vår stuga. En dag hörde jag en rejäl smäll på gården och tittade ut och där låg brorsan med bilen upp och ner på garageuppfarten. Han hade tydligen kört för nära dikeskanten på vägen ovanför. Tomten där stugan står är nämligen avdelad i tre olika nivåer. Jag, så kan det gå när inte haspen är på. Det gick i alla falla bra för brorsan och vi kunde ganska snabbt skratta åt eländet. Bilen var ändå en riktig skrotbil som levde på lånad tid.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *